Lawline svarar
Hej!
I svensk rätt delas uppsägningar upp i uppsägning pga. personliga skäl och uppsägning pga. arbetsbrist. Arbetsbristuppsägningar behöver inte bero på verklig brist på arbete utan kan orsakas av att arbetsgivaren vill organisera om verksamheten eller rentav spara pengar. Sådana uppsägningar är alltid sakligt grundade och alltså tillåtna enligt 7 § 1 stycket LAS (se https://lagen.nu/1982:80#R3).
Att säga upp egna arbetstagare för att istället hyra in andra från bemanningsföretag är ett klassiskt exempel på just arbetsbristuppsägning. En sådan uppsägning är alltså normalt fullt laglig. De enda situationerna när en sådan uppsägning kan angripas är för det första om den utnyttjas för att straffa arbetstagarna för att de är med i facket (jfr 8 § MBL, se https://lagen.nu/1976:580#R2); eller för det andra om uppsägningen egentligen inte är en arbetsbristuppsägning, utan arbetsgivaren vill bli av med en viss arbetstagare men döljer det bakom benämningen ”arbetsbrist”. I den situation som du beskriver verkar uppsägningen vara laglig: eftersom både fackanslutna och oorganiserade arbetstagare sades upp verkar det inte röra sig om bestraffning för facklig verksamhet; och eftersom det är så många som åtta arbetstagare som får gå är det knappast fråga om att arbetsgivaren försöker bli av med en viss speciell arbetstagare. Så som du ställer din fråga verkar det alltså som om uppsägningen inte kan angripas på laglig väg. Även om uppsägningen skulle vara totalt olaglig kan man egentligen aldrig tvinga en arbetgivare att ha kvar en arbetstagare som denne vill bli av med; det som kan drabba arbetsgivaren i detta fall är skadestånd enligt 39 § LAS, men i slutändan kan arbetsgivaren aldrig tvingas vara kvar i ett anställningsförhållande.
Enligt 29 § LAS måste arbetsgivaren förhandla med facket innan han företar en arbetsbristuppsägning enligt reglerna i 11 – 14 §§ MBL. Även om arbetsgivaren inte förhandlar med facket leder inte detta till att uppsägningen blir ogiltig, utan endast till skadeståndsskyldighet för arbetsgivgaren enligt 54 – 55 §§ MBL.
Arbetsgivaren har vidare en förhandlingsskyldighet vid inhyrning av arbetskraft enligt 38 § MBL. Facket har i vissa fall rätt att lägga in s.k. fackligt veto mot inhyrning av arbetskraft enligt 39 § MBL. Sådant veto får bara läggas in när det kan antas att inhyrningen skulle vara ett brott mot lag, kollektivavtal eller seden inom branschen; hur kollektivavtalet och branschkotymen ser ut i ert fall kan jag inte svara på utifrån den information som finns i frågan.
Det kan slutligen finnas bestämmelser i kollektivavtal som hindrar arbetsgivaren från att säga upp arbetstagare på det sätt du beskriver. Även om sådana bestämmelser finns kan arbetgivaren ändå säga upp arbetstagarna; konsekvensen blir skadeståndsskyldighet gentemot facket, men anställningarna kommer inte ett bestå om inte arbetsgivaren vill det.
Sammanfattningsvis är det så att arbetsgivaren alltid kan säga upp de arbetstagare han inte vill ha i sin verksamhet; i många fall riskerar han att bli skadeståndsskyldig, men det går aldrig att tvinga honom att ha kvar arbetstagarna.
Med vänliga hälsningar
