Lawline svarar
Hej!
Inledningsvis vill jag göra dig uppmärksam på att en bedömning av hur denna situation troligtvis kommer att bedömas, är beroende av om din beställning är ett svar på ett tidigare meddelande eller inte. Som jag tolkar frågan tycks så vara fallet (du säger i meddelandet att ”du tar det”), och av denna anledning utgår jag från denna omständighet i det följande.
Avtal kan komma till stånd på olika sätt. Detta är en följd av att 1 kap. avtalslagen är dispositivt, med vilket menas att parterna kan komma överens om andra sätt att ingå ett avtal på (så länge det inte finns begränsningar enligt lag, t.ex. köp av fast egendom). Som jag uppfattar din fråga tycks detta dock inte vara aktuellt i det här fallet.
Om det rör sig om en situation där inget annat har avtalats parterna emellan blir avtalslagens regler tillämpliga och i korthet så innebär dessa att avtal kommer till stånd genom anbud och accept - ofta kallas detta för anbud-acceptmodellen. Denna bygger i korthet på att den ena parten (kallad anbudsgivare) först lämnar ett anbud, varefter den andre parten (kallad anbudsmottagare) svarar med en accept. Om accepten är likalydande med anbudet (d.v.s. att viljeförklaringarna överensstämmer) har i normala fall ett bindande avtal ingåtts.
En lämplig utgångspunkt i ditt fall torde vara att fråga sig om företagets erbjudande (om nu situationen är sådan att man har skickat ett sådant) är att betrakta som ett anbud eller inte. Det kan i många fall vara svårt att avgöra vad som anses utgöra ett anbud eftersom att innehållet är kan vara otydligt, och då inget följer av frågan går det inte att avgöra om det är ett anbud eller inte. Men allmänt brukar man säga att ett anbud i alla fall ska vara tillräckligt konkret till sitt innehåll för att man ska kunna ta ställning till (det måste vara ett definitivt ställningstagande) samtidigt som det är riktat till en bestämd person. Om man kommer fram till att det rör sig om ett anbud kommer ditt svar med stor sannolikhet att ses som en accept och frågan är då om detta innebär att ett avtal har ingåtts. Troligtvis är nog så fallet, men man kan kanske också tänka sig att dina frågor ger utrymme för att diskutera huruvida ditt svar istället ska betraktas som en oren accept enligt 6 § avtalslagen, vilket istället normalt ses som ett avslag av anbudet i förening med ett nytt anbud.
Såvida man inte enligt 9 § avtalslagen har gjort ett förbehåll för att anbudet inte är bindande, inträder bundenhet i och med att anbudsmottagaren tar del av ett skriftligt anbud – något som kallas för löftesprincipen. När man som anbudsgivare har lämnat ett anbud kan man således inte återkalla det (såvida återkallelsen inte är mottagaren till handa innan han tar del av anbudet, något som regleras i 7 § avtalslagen). Nästa fråga blir mot denna bakgrund, hur länge som man ska anses bunden vid sitt anbud – denna tidsperiod kallas för acceptfrist (d.v.s. anbudsmottagarens betänketid). Acceptfristens längd kan anges i anbudet och i sådana fall gäller enligt 2 § avtalslagen denna tid, men i andra fall kan det vara så att ingen acceptfrist anges i anbudet och då gäller enligt 3 § avtalslagen en legal acceptfrist under skälig tid. Acceptfristen ska då motsvara den tid som behövs för skälig betänketid samt befordring av meddelandena (d.v.s. den tid det tar att sända anbud respektive accept).
Om ditt svar ses som en accept och denna kommer cateringföretaget tillhanda inom acceptfristen har troligtvis avtal ingåtts, med tanke på att det av informationen i frågan inte tycks finnas några förbehåll beträffande bekräftelse, men om så är fallet kan detta få stor betydelse. Någon gräns för vad som är att betrakta som skälig tid, går inte att uttala sig om då det är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet där hänsyn framförallt måste tas till avtalets beskaffenhet.
Bedömningen är som sagt, beroende av om ditt meddelande ska betraktas som ett anbud eller en accept (eller kanske rentutav en ren förfrågan) samt omständigheterna i övrigt (bl.a. kan även partsförhållandet spela in, d.v.s. om du gjort beställningen i egenskap av näringsidkare eller konsument). Om det ses som en ren accept, har med stor sannolikhet ett avtal ingåtts, men man bör även uppmärksamma att det i sådana fall eventuellt kan ha uppstått en lojalitetsplikt. Om en sådan förpliktelse försummas kan det medföra påföljder, men om det kan vara aktuellt i detta fall måste göras efter en samlad bedömning. Om man istället betraktar det som ett anbud gäller troligtvis det motsatta, alltså att avtal inte har ingåtts. Den senare lösningen förutsätter i sådana fall att cateringföretagets svar anses ha inkommit efter det att acceptfristen har löpt ut.
Med tanke på att slutsatserna kan bli så olika beroende av vilka omständigheter som läggs till grund, kan det vara bra att kontakta någon sakkunnig om du känner fortsatt osäkerhet om vad som gäller.
Avtalslagen finner du http://lagen.nu/1915:218
Med vänlig hälsning
Lawline RådgivareRådgivare