Lawline svarar
Hej och tack för din fråga.
Enligt avtalsrättsliga principer gäller att när ett avtal är så oklart att avtal i första hand ska tolkas enligt sin ordalydelse. Om avtalets innebörd inte kan uppfattas eller uttolkas på detta sätt ska tolkningen av avtalets innebörd och villkor främst ske utifrån det syfte som parterna haft med att avfatta avtalsvillkoren och hur parterna brukar uttrycka sig. Är det klart att parterna haft ett gemensamt syfte eller i vart fall att syftet med avtalsvillkoret stått klart för båda parterna vid avtalets ingående, är det partsavsikten, dvs. syftet med villkoret som blir avgörande för avtalstolkningen. Kan man genom dessa metoder inte komma fram till vad som avses med bestämmelsen kan det finnas anledning att pröva en så pass generell tolkningsprincip som oklarhetsregeln. Denna innebär att om en avtalsbestämmelse är så otydlig att det inte är säkert vad som är avsikten med densamma gäller att den ska den tolkas till nackdel för den avtalspart som har formulerat eller på något annat sätt gett upphov till regeln. Det är enligt denna regel den som har haft störst möjlighet att undvika oklarheten som skall drabbas av oklarheten. Denna tolkningsregel kan tillämpas vid skriftliga avtal och aktualiseras främst då det föreligger ett standardavtal som ena parten tillhandahåller.
Är det således uppenbart vad som avsetts och har båda parter varit införstådda med detta så är det denna partsavsikt som ska gälla.
Regler om uppsägning och uppsägningstid återfinns i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Uppsägningstiden regleras i 11§ LAS. En anställd som väljer att sluta innan uppsägningstiden är över gör sig skyldig till ett avtalsbrott, såvida inte den anställde och dennes arbetsgivare avtalat om att den anställde kan göra detta. När den anställde inte iakttar uppsägningstiden har arbetsgivaren rätt till skadestånd, vilket framgår av 38§ LAS.
Vänligen
