Underrättelse till nära anhörig före utförsel av avlidens aska till utlandet?

2012-07-26 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA
Hej. Jag fick just veta idag (27/6-2012) att min far avled den 28/5-2012 och att han redan kremerats och kvarlevorna skickats till Thailand, där han tydligen var gift med en annan man. Vår relation har inte varit den bästa de senaste åren, men får man verkligen göra så utan att kontakta närmsta anhörig?
SVAR
Hej och tack för din fråga!

Som utgångspunkt för besvarandet av din undran tas lämpligen Ärvdabalken, ÄB, 18 kap. 2 §. I detta lagrum utpekas vem det åvilar efter en anhörigs död att kontakta de potentiella dödsbodelägarna om dödsfallet: nämligen den delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars i nuläget kan ta hand om egendomen efter denne. Dödsbodelägare är, enligt 18 kap. 1 § ÄB, efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare; du är alltså dödsbodelägare i egenskap av arvinge efter din far – och om dennes död skulle du rätteligen ha underrättas. När så ska ske framgår emellertid ej, ledning kan dock utfås från begravningslagen, 5 kap. 10 § BegrL vilken föreskriver att stoftet efter den avlidne företrädesvis skall kremeras och/eller gravsättas senast en månad efter det att döden fastställts. För att du härvidlag ska kunna framföra eventuella önskemål enligt BegrL om huruvida kremering ska företas eller var gravsättning skall ske av stoftet efter din pappa, bör du ju rimligtvis kontaktas i ett tidigt skede – i god tid före utgången av den tidsfrist inom vilken den dödes stoft eller aska senast skall vara jordfäst.

Betydelsen av den underrättelse till dödsbodelägarna som ska tillkomma enligt ÄB:s regler visar sig alltså om vi ser till de bestämmelser i BegrL vilka medger en anhörig att framföra egna önskemål om den avlidnes kremering eller gravsättning (kanhända hade du velat se att din far begravdes på en kyrkogård i din närhet eller som din släkt eljest har koppling till?); framförandet av dessa vilar ju på förutsättningen att den därtill berättigade i ett tidigt skede överhuvudtaget får veta att dödsfall inträffat.

Viktigt att notera i sammanhanget är dock att lagstiftaren i stor utsträckning velat beakta den dödes önskan om var s.a.s. den ”sista vilan” skall företas (5 kap. 1 §: ”När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen”), med andra ord gäller ingen ovillkorlig rätt att bestömma över stoftet och/eller askan efter den döde. Huruvida din far uttryckligt framställt någon sådan begäran går dock ej att utläsa ur frågan, men tänkbart kan alltså det förhållandet att din fars aska utförts ur Sverige till Thailand vara ett utslag av att din pappas förmortala krav därom beaktats.

Om vi däremot utesluter det alternativet, och istället antar att det gjorde din far detsamma hur stoftet efter honom skulle komma att hanteras, kunde tänkbart BegrL ha trätt i tillämpning om ”tvist”, i 5 kap. 3 § bemärkelse, om ämnet förelåg mellan dig och andra efterlevande. 5 kap. 3 § lyder: ”Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. [...] Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen”. I överensstämmelse med 5 kap. 4 § ”skall länsstyrelsen härvid pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning. ”

Jag demonstrerar här i själva verket bara vad som potentiellt hade kunnat komma till stånd om du nåtts av underrättelsen om din fars frånfälle före kremeringen. ”Tvisten” kunde ju emellertid även relatera till var askan efter din far, när denne väl kremerats, skulle gravsättas – i Sverige eller utomlands – och i fall av en sådan konflikt hade askan, i linje med 5 kap. 14 § (Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om denne skall föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid krematoriet, gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller föra ut askan ur Sverige) jämförd med 5 kap. 16 § (Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst) ej bort ha utlämnats alls.

Slutsaten av det anförda är alltså att för det fall du bara underrättats om dödsfallet tidigare än som skett hade dina möjligheter varit mer vidlyftiga. Det konkreta svaret på din fråga om man får förfara såsom skett utan att kontakta dig blir alltså principiellt ja: hinder mot 1) kremering respektive 2) utförsel av aska möter ju bara för de fall ”tvist” råder mellan de efterlevande om dessa frågor (alltså inte under sådana omständigheter varom här är fråga, att ”närmsta anhörig inte kontaktats”) . Eftersom du inget vetat och inte kunnat ge tillkänna någon motstridig åsikt har följaktligen inte ”tvist” förelegat – och visst måste i den bemärkelsen de företagna åtgärderna varit sådana som ”fått” vidtas utan hinder av BegrL 5 kap. 3-4 och 14-15 §§.

Vänligen

Märta Ahlén
Lawline i samarbete med Familjens jurist.
Kommentera