Lawline svarar
Hej!
Eftersom träden har fällts innan fastigheterna har sålts för andra gången, har de blivit lös egendom. De tillhör således inte fastigheten eftersom de inte är ”på rot stående träd”, se 2:1 JB (http://www.lagen.nu/1970:994 ).
De sakrättsliga reglerna för lös egendom blir därmed tillämpliga. Person A säljer tomterna till köparen, vi kallar honom för B. A och B avtalar att träden som fälls ska vara A:s. Att det är muntligt avtal gör det inte mindre giltigt eftersom träden är lös och inte fast egendom. Ur bevissynpunkt kan det muntliga avtalet dock göra det svårare.
Innan A får träden säljer B dessa tillsammans med tomterna till en tredje person. Man kan se det som att B säljer träden två gånger. Av stadgandet i 1:5 HB (http://lagen.nu/1736:0123_2 ) framgår att den som först köpte saken ska ses som dess ägare omedelbart i och med avtalet. En senare köpare får därmed vika.
Om den senare köparen har fått besittning till träden blir godtrosförvärvslagen tillämplig. Om den tredje personen är i god tro får denna äganderätten till träden. Kravet på god tro är uppfyllt om det är sannolikt av trädens beskaffenhet, de förhållanden under vilka de utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att den nye köparen inte borde ha misstänkt att B saknade rätt att förfoga över träden. Godtrosförvärvslagen finns http://lagen.nu/1986:796 .
Under förutsättning att den tredje personen gör ett godtrosförvärv av träden, så har A givetvis rätt att kräva ersättning från B för att han inte fick träden och för att avtalet inte uppfylldes. Han har även rätt att lösa ut den tredje personen och få tillbaka träden, om han gör det inom sex månader, se 5 § godtrosförvärvslagen.
Även om man ser det som att B aldrig ens har ägt träden, att träden var A:s hela tiden, så blir godtrosförvärvslagen tillämplig om tredje man har fått besittning över träden. B hade ju ingen rätt att förfoga över träden på det sätt som han gjorde.
Med vänliga hälsningar,
